So you think you can knit

För ett tag sedan anmälde jag mig till "So you think you can knit" - tävlingen, vilket jag nu till min förskräckelse upptäcker att jag glömt skriva om. Jag gick med i tävlingen som hiphopare med följande motivering:

"Jag är definitivt hiphopare (om än bara i stickvärlden!) Jag har ett i det närmaste oräkneligt antal Ufon, eftersom det är så kul att börja sticka och jag är så odisciplinerad att jag aldrig orkar avsluta något. Provlappar har jag slutat att sticka, dels för att det är tråkigt och dels för att det ändå aldrig stämmer. Jag har testat det mesta och är inte rädd för svåra saker. Ibland blir det bra, ibland helgalet. Ännu har jag inte lyckats sticka två strumpor som är lika, men alla mina strumpor är supersnygga på håll! Det är ytterst få gånger som jag handlat garn till ett projekt och sedan stickat just det som garnet var tänkt till. Jag är något så ologiskt som en rastlös stickare och kände att den här utmaningen var helt perfekt för mig!"

Och nu har jag fått min utmaning! Jag ska sticka Broadway style! Beskrivningen av den stilen ser ut såhär:

"Färgsprakande och ”dazzling”.En färg i taget är inget för dig. Fler trådar, motiv, färger och mönster ska det vara. Flerfärgsstickning i alla dess olika tekniker hör hemma på Broadway. Detta innebär förstås att din stil ofta hämtar sin form från andra stilar, men det viktiga för dig är uttrycket, och alla regnbågens vackra färger! Du är antagligen lika färgsprakande i din personlighet som i din stickning!"

Såååå...alla som känner mig och några som inte gör det förstår att det här är det ultimata utmaningen för mig. Jag har försökt. Jag har misslyckats. Vid några tillfällen har steget ut i fullständig galenskap varit nära. Men nu! Tiden är mogen. Min blågröna stickrepertoar ska blomma ut i färg och nu ska jag också lära mig att sticka bakvänt (läs English) för att slippa slänga för mycket med trådar. Det är med lika delar rädsla och upphetsning jag kastar mig ut på dansgolvet i allt för stora skor. Återstår bara att välja lämpligt projekt. Här gäller balansen att inte dansa på trygghet, samtidigt som jag måste undvika att falla på alltför komplicerade steg.