Nä nu...!!!

Denna vecka har jag påbörjat: en tröja i lingarn, ett par benvärmare, ett par pulsvärmare och ett par strumpor (sockklubbens aprilmönster). Denna vecka har jag avslutat:...ingenting! Detta måste få ett slut och därför har jag beslutat mig för att utan undanflykter avsluta två projekt i månaden. (Att låta bli att påbörja nya kommer jag aldrig att klara, men om jag bara blir färdig med något så gör det inte så mycket). Projekten kommer jag att förevisa här, så att jag enkelt kan se om jag misslyckats. Som en bakgrund till detta kan nämnas att mitt missbruksbeteende eskalerat till den grad att tjejen i min LYS eller, (som en annan bloggare uttryckte det NSLYS (not so local yarn store)), frågar mig när jag kommer in för att handla: behöver du verkligen mer garn? Hmm? Som svar på hennes fråga (på vilken det enkla svaret naturligtvis är NEJ) vill jag uppmärksamma ett fenomen som kommit till min kännedom när jag rotat i min enorma stash efter något garn som kan passa nästa projekt jag tänkt påbörja: Av någon outgrundlig anledning har jag ett eller två nystan av i princip allt garn. Så när jag nu ska göra den där koftan, mössa-halsduk-vantar setet eller vadsomhelst som inte är ett par pulsvärmare eller en liten sjal, så går inte det! När jag funderar närmare på skälet till sakernas tillstånd kan jag erinra mig mitt beteende när jag kollar runt i olika nätbutiker. Scenario 1: Åhh, vilket underbart garn! Det kostar 160 spänn per nystan. Då tar jag ett. Scenario 2: Jag lastar kundvagnen full av allt som känns underbart, går in och kollar vad det hamnat på. 1700 kronor. Herregud! Man kan bara inte handla garn för 1700! (Åtminstone inte på ett bräde). Jag behöver nog bara två nystan av det här. Detta är ju så tunt. Jag gör en sjal. Då räcker en härva. En strategi kunde vara att handla garn till ett projekt jag i förväg bestämt mig för att göra. Hm, intressant tanke. Något vågad, men jag kanske skulle pröva det?