Nu flyttar jag!

Från och med precis just nu finns jag på http://lillaufot.wordpress.com!

Flyttproblem

Tack för kommentarerna och tipset. Jag kommer att lägga en länk till den nya bloggen här. Tyvärr är Trasselsudd upptaget på wordpress och jag vill inte vara någon prinsessa längre. Så i detta läge funderar jag på ett nytt namn. Väldigt svårt faktiskt. Det var underbart att komma tillbaka till stickcaféet efter att ha varit borta så länge. Min sticklust bara växer. Jag tror faktiskt att jag ska sätta mig och sticka en stund, så kanske jag blir mer kreativ!

Sticktorka

Jag har ju inte stickat på x antal månader och därmed inte heller skrivit i bloggen. Nu är jag emellertid igång med stickandet. Jag känner dock att bloggen är trist och funderar på att starta upp en ny, fräsch sådan. Än så länge är det på planeringsstadiet, men det håller inte att fortsätta här.

Aaaarrghhh!

Nu var det dags att snubbla i klackarna! Jag och min tjusige partner har trasslat in sig i varandra och det är ju så på Broadway att det är många steg och snabbt går det. Därför är det ju inte så konstigt att man snubblar ibland. Icke desto mindre irriterande att ligga där med näsan i golvet. Under senaste rundan uppstod ett fel och denna stackars dansare vet ännu inte vad, mer än att dansens senaste snurr inte går att genomföra. Förra rundan gick utmärkt och där hittas inga fel. Nu är det bara att ta en massage för den stackars ömmande kroppen och fundera igenom rutinen ett varv till. På med leendet för "the show must go on"!

Lite såhär känns det just nu!

Champagne fizz hat...

...måste ändå anses vara Årets mönster! Kanske kan vara något till nyårsfirandet? Det kan ju bli kallt om öronen till tolvslaget! (Mönstret finns i Interweave Knits Weekend 2009).

Sunset Boulevard...

...har jag döpt projektet till, efter musikalen (jodå!) med samma namn. Tanken är att de färdiga vantarna ska ge känslan av en solnedgång i ett väldigt blått hav.

Eftertankens kranka blekhet

Jag provstickade mina två garner (plus ett annat) bara för att se hur de såg ut tillsammans. Resultatet blev lite nedslående. Färgerna var fina, men det var inte alls den färgglädje och djärvhet jag hade hoppats på. Ingen Broadwaykänsla alltså!

Det var bara för mig att vända åter till garnskåpet och tack vare den kreativa ådra den här utmaningen väckt hos mig såg jag potentialen hos två väldigt olika härvor av Fleece Artist suri blue jag hittade där. För att få rätt stickfasthet behövde jag ha dubbla trådar och det var det, tillsammans med färgkombinationen som gjorde att det inte var ett givet val. När jag nu börjat sticka känner jag mig väldigt nöjd.

Min intention var att sticka med ett garn på varje finger, men jag upptäckte ganska snart att den "engelska" metoden är hopplöst krånglig och onödig, ungefär som att knyta skorna med ätpinnar. Nu har jag båda trådarna på vänster pekfinger, den ena över pekfingret och den andra över pek- och långfinger. Det funkar ganska bra. Mönstret har börjat framträda och jag känner mig väldigt nöjd med valet av garn!