Aaaarrghhh!

Nu var det dags att snubbla i klackarna! Jag och min tjusige partner har trasslat in sig i varandra och det är ju så på Broadway att det är många steg och snabbt går det. Därför är det ju inte så konstigt att man snubblar ibland. Icke desto mindre irriterande att ligga där med näsan i golvet. Under senaste rundan uppstod ett fel och denna stackars dansare vet ännu inte vad, mer än att dansens senaste snurr inte går att genomföra. Förra rundan gick utmärkt och där hittas inga fel. Nu är det bara att ta en massage för den stackars ömmande kroppen och fundera igenom rutinen ett varv till. På med leendet för "the show must go on"!

Lite såhär känns det just nu!

Champagne fizz hat...

...måste ändå anses vara Årets mönster! Kanske kan vara något till nyårsfirandet? Det kan ju bli kallt om öronen till tolvslaget! (Mönstret finns i Interweave Knits Weekend 2009).

Sunset Boulevard...

...har jag döpt projektet till, efter musikalen (jodå!) med samma namn. Tanken är att de färdiga vantarna ska ge känslan av en solnedgång i ett väldigt blått hav.

Eftertankens kranka blekhet

Jag provstickade mina två garner (plus ett annat) bara för att se hur de såg ut tillsammans. Resultatet blev lite nedslående. Färgerna var fina, men det var inte alls den färgglädje och djärvhet jag hade hoppats på. Ingen Broadwaykänsla alltså!

Det var bara för mig att vända åter till garnskåpet och tack vare den kreativa ådra den här utmaningen väckt hos mig såg jag potentialen hos två väldigt olika härvor av Fleece Artist suri blue jag hittade där. För att få rätt stickfasthet behövde jag ha dubbla trådar och det var det, tillsammans med färgkombinationen som gjorde att det inte var ett givet val. När jag nu börjat sticka känner jag mig väldigt nöjd.

Min intention var att sticka med ett garn på varje finger, men jag upptäckte ganska snart att den "engelska" metoden är hopplöst krånglig och onödig, ungefär som att knyta skorna med ätpinnar. Nu har jag båda trådarna på vänster pekfinger, den ena över pekfingret och den andra över pek- och långfinger. Det funkar ganska bra. Mönstret har börjat framträda och jag känner mig väldigt nöjd med valet av garn!

Hollywood week

För mig blev det inte någon vecka. Jag har haft en dålig period och inte stickat på ett tag. Inte heller har jag hållit koll på min mail, så först i torsdags upptäckte jag att jag blivit utmanad. När nu startskottet snart ska gå har jag panikartat letat runt på Ravelry samt i min stash efter något som kan bli ett färgsprakande projekt. Jag har ju vänt och vridit på den här utmaningen, som verkligen inte är min kopp te (precis som det ska vara!). Nu har jag landat i att det kommer att bli något lite enklare som jag har möjlighet att slutföra, snarare än ett imponerande monsterprojekt som hamnar i ufolådan. Efter moget övervägande har jag valt att sticka Eunny Jangs Endpaper mitts som jag varit sugen på ett tag, men inte vågat ge mig på. Jag stickar i två olika garner (också lite skrämmande). Det blir Rowan 4ply soft i en mörkt lila/vinröd färg tillsammans med Colinette Jitterbug i "Elephant´s dream" som är en blågrön nyans (lite av mig måste ju få vara med!). Min hiphopkaraktär trogen har jag inte full koll på var det senare nystanet befinner sig, men det bör vara åtgärdat tills att startskottet går ikväll. Mer i linje med min hiphoppersonlighet har jag tagit hela projektet med ro och varit lite halvslarvig. Nu noterar jag att mina medtävlare är väldigt ambitiösa och det är ju kul, men min blog är inte riktig i klass med vad den borde vara. Så nu ber jag om hjälp. Finns det någon underbar människa som vet hur man länkar i text till t ex ett mönster, garn etc och skulle vilja skriva en kommentar om det? Jag vore evigt tacksam! Dessutom har jag under varje inlägg lyckats få texten "länkar till detta inlägg". Det har jag förtvivlat försökt få bort, utan att lyckas. Nå, nu är det dags för mig att lägga baggybrallorna på hyllan och tränga mig i min nya färgsprakande broadwaytrikå.

So you think you can knit

För ett tag sedan anmälde jag mig till "So you think you can knit" - tävlingen, vilket jag nu till min förskräckelse upptäcker att jag glömt skriva om. Jag gick med i tävlingen som hiphopare med följande motivering:

"Jag är definitivt hiphopare (om än bara i stickvärlden!) Jag har ett i det närmaste oräkneligt antal Ufon, eftersom det är så kul att börja sticka och jag är så odisciplinerad att jag aldrig orkar avsluta något. Provlappar har jag slutat att sticka, dels för att det är tråkigt och dels för att det ändå aldrig stämmer. Jag har testat det mesta och är inte rädd för svåra saker. Ibland blir det bra, ibland helgalet. Ännu har jag inte lyckats sticka två strumpor som är lika, men alla mina strumpor är supersnygga på håll! Det är ytterst få gånger som jag handlat garn till ett projekt och sedan stickat just det som garnet var tänkt till. Jag är något så ologiskt som en rastlös stickare och kände att den här utmaningen var helt perfekt för mig!"

Och nu har jag fått min utmaning! Jag ska sticka Broadway style! Beskrivningen av den stilen ser ut såhär:

"Färgsprakande och ”dazzling”.En färg i taget är inget för dig. Fler trådar, motiv, färger och mönster ska det vara. Flerfärgsstickning i alla dess olika tekniker hör hemma på Broadway. Detta innebär förstås att din stil ofta hämtar sin form från andra stilar, men det viktiga för dig är uttrycket, och alla regnbågens vackra färger! Du är antagligen lika färgsprakande i din personlighet som i din stickning!"

Såååå...alla som känner mig och några som inte gör det förstår att det här är det ultimata utmaningen för mig. Jag har försökt. Jag har misslyckats. Vid några tillfällen har steget ut i fullständig galenskap varit nära. Men nu! Tiden är mogen. Min blågröna stickrepertoar ska blomma ut i färg och nu ska jag också lära mig att sticka bakvänt (läs English) för att slippa slänga för mycket med trådar. Det är med lika delar rädsla och upphetsning jag kastar mig ut på dansgolvet i allt för stora skor. Återstår bara att välja lämpligt projekt. Här gäller balansen att inte dansa på trygghet, samtidigt som jag måste undvika att falla på alltför komplicerade steg.